Protektionism är en ekonomisk politik som syftar till att skydda det inhemska näringslivet genom att införa olika former av handelshinder mot utländsk konkurrens. Dessa hinder kan ta form av tullar, kvoter, subventioner eller andra åtgärder som syftar till att begränsa importen och gynna inhemska producenter. Protektionismens syfte är att främja den nationella ekonomin genom att stödja inhemsk produktion och sysselsättning. Termen härstammar från det latinska ordet “protego”, vilket betyder att skydda eller försvara.
Historiskt sett har protektionism varit en vanlig ekonomisk strategi, och det har funnits perioder när länder har antagit protektionistiska åtgärder för att skydda sina industrier. Detta har ofta varit mest påtagligt under perioder av ekonomisk osäkerhet eller när en nationell ekonomi har känt sig hotad av utländsk konkurrens.
De vanligaste formerna av protektionism inkluderar:
1. Tullar: En tull är en skatt på importerade varor och tjänster. Genom att införa höga tullar på vissa varor kan ett land göra dem dyrare för sina medborgare att köpa, vilket kan öka efterfrågan på liknande inhemska produkter.
2. Kvoter: Kvoter innebär att man sätter en begränsning för den mängd varor som får importeras. Detta kan göras genom att fastställa maximala kvantiteter eller genom att införa licenssystem.
3. Subventioner: Genom att ge ekonomiskt stöd eller subventioner till inhemska producenter kan regeringen göra det möjligt för dem att konkurrera bättre på marknaden. Subventioner kan sänka produktionskostnaderna och göra de inhemska varorna billigare jämfört med importerade varor.
4. Valutamanipulation: En nation kan använda sig av valutamanipulation för att sänka värdet på sin valuta. Detta gör deras export billigare och import dyrare, vilket gynnar det inhemska näringslivet.
5. Handelshinder: Detta kan inkludera olika tekniska eller administrativa hinder som försvårar importprocessen, såsom krav på specifika standarder eller komplicerade tullformaliteter.
Förespråkare för protektionism hävdar ofta att det är nödvändigt för att skydda den inhemska ekonomin och bevara sysselsättningen. De pekar på risken för arbetslöshet och förlust av industriell kapacitet om utländsk konkurrens tillåts dominera marknaden. Å andra sidan har kritiker av protektionism pekat på dess nackdelar, inklusive högre priser för konsumenter, ineffektiv allocation av resurser och risken för handelskrig som kan skada global tillväxt.
En av de mest kända perioderna av protektionism var under den stora depressionen på 1930-talet, då många länder antog protektionistiska åtgärder i form av höga tullar, vilket ledde till minskad internationell handel och försämrad ekonomisk situation över hela världen. Efter andra världskriget har många länder arbetat för att främja frihandel genom att skapa internationella handelsavtal och organisationer, såsom General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) och senare World Trade Organization (WTO).
I dagens globaliserade ekonomi är debatten om protektionism fortfarande aktuell. Många länder fortsätter att använda protektionistiska åtgärder för att skydda sina industrier, särskilt i tider av ekonomisk nedgång eller politisk oro. Samtidigt försöker internationella organisationer och vissa länder främja frihandel och avskaffa handelshinder för att främja global ekonomisk tillväxt och ömsesidiga fördelar. Utvecklingen av handelsrelationer och ekonomiska politiska beslut kommer sannolikt att fortsätta att forma diskussionen om protektionism och dess roll i den moderna världsekonomin.